Svaret till Svante i tryck
I samma stund som jag publicerade mitt svar till Svante här på bloggen så mailade jag det också till honom. Han läste och kontaktade mig direkt på morgonen efter. Kom till och med förbi vårt rum på sjukhuset (jo det var det där hemska rummet med galen träkonst i blått och rött på väggarna, i det rummet blir man faktiskt knäppare än någonsin, som en annan mamma med sjukt barn skrev i en kommentar till mig. Hahaha! Kanske just därför som jag blev galen och fick för mig att det var en bra idé att blotta mitt liv för alla att läsa...) Nu låg vi och sov sent denna morgon så då valde Svante att inte väcka oss och det var ju gentilt så jag slapp ta emot honom oförberedd i pyjamasbrallan. Men vi har haft mailkontakt och bokat möte på torsdag. Vi ska diskutera förbättringar av kontinuiteten i barncancervården och det vore väl själva sjutton om vi inte fick till en konkret förbättring av akutsjukvården för våra barn.
Jag vill återigen tacka alla underbara människor som kommenterat här på bloggen eller hört av sig till mig på andra sätt med en massa uppmuntrande ord och kärlek. Jag blev alldeles överväldigad av allt detta och jag fick pausa bloggen lite och andas. Jag blir varm i själen av att ni finns där ute och stöttar det här, både ni som är direkt berörda och ni som inte är det. Alla ni som tar er tid att bry er om oss, att ni delar på Facebook, att ni sprider i era nätverk, att ni ställer upp så helhjärtat! Det är fantastiskt och det inger sådant hopp för framtidens barncancervård!
Nu kämpar vi lite till!