Majken, min Majken

Hösten 2014 fick Majken diagnosen akut lymfatisk leukemi och livet blir aldrig någonsin detsamma igen...

Vad kan vi hitta på?

Underhållsfas 1 ALL, Majken, Stora Skuggans 4H-gård, barncancer, blogg, leukemi Permalink6
Förkyld idag min lilla skrutta. Oboy i soffan och Frost på TV (igen och igen och igen, hon tröttnar visst aldrig). Blir att ta det lugnt idag. Vi tvättar och spritar och tvättar igen, men ändå lyckades några baciller från förskoleklassen leta sig in till oss. Storebror är också förkyld, men det är väl ingenting - lite snorig bara. När Majken är förkyld vet man aldrig var det slutar. Just nu är dock immunförsvaret helt ok, neutrofila 1,4 efter högdos. Det kommer säkert sjunka, men inte förrän de är under 0,5 är det någon direkt fara vid feber. Har vi tur orkar hennes immunförsvar mota bort det här innan det blir värre. 
 

 
Egentligen skulle vi ha varit på Stora Skuggans 4H-gård. Vi har börjat i en grupp där för små barn och tillsammans med en ledare går vi runt till alla djur på gården och barnen får titta och mata och lära sig om ett djur i taget. Förra veckan missade vi för vi låg på sjukhus och nu är hon så pass förkyld så jag tyckte det var bäst att hon är hemma och vilar. Ja, ja vi går nästa gång. Vi var där på första träffen för två veckor sedan och Majken tyckte det var toppen. Hon pratade oblygt med ledaren och ville gärna vara med på allt och mata hönorna på gården. 
 
 



Jag tycker det är jätteviktigt att Majken träffar andra barn om dagarna när hon är glad och pigg. Vi måste ju ha något att göra, vi kan ju inte bara gå här hemma och dra hela dagarna! 
 
Förskolan då? Ja det är en komplicerad historia. Majken hann bara gå två månader på förskolan innan hon blev sjuk och hon var inte särskilt förtjust utan mest ledsen och längtade hem. Hon har aldrig velat gå dit och hälsa på sedan hon blev sjuk. Hon hann liksom aldrig bygga upp någon relation till vare sig barn eller personal och tyckte aldrig att det var roligt på förskolan. Dessutom har hon hunnit fylla tre år och har därför egentligen bytt till storbarnsavdelning där hon vare sig känner barnen eller fröknarna. Så vi har lagt det här med förskolan på is ett tag när infektionsrisken ändå är så hög som den är. Vi kommer att gå dit i sinom tid för att lära känna de nya barnen och personalen, och framförallt för att förbereda för när hon ska börja där när hon blivit frisk igen, men just nu ser jag ingen anledning att gå dit, det är så många smittor där ändå. 
 
Så vad ska vi göra hela dagarna då? Det vimlar ju inte precis av infektionsfria tre-åringar som är hemma med sina mammor eller pappor. Jag vet inte hur vi ska hitta någon. Den här 4H-gården i Stora Skuggan är toppen för där är aktiviteten utomhus och smittorisken låg. Även om det är galet långt bort från Värmdö! 
 
Allra bäst hade varit om Majken kunde lära känna en liten flicka eller pojke med samma sjukdom. Då kunde de förstå varandra och se att andra barn är sjuka. Vi föräldrar skulle alltid veta att det andra barnets föräldrar är lika noga med att minimera smittor och minska bakterispridning. Tyvärr har vi inte direkt lärt känna något barn på sjukhuset, mest vi föräldrar som pratar med andra i föräldrar i samma situation. Majken har inte varit intresserad av att lära känna någon. Kanske det ändras nu i takt med att hon blir äldre och friskare, men då är vi å andra sidan inte där så mycket längre. Lite moment 22 över det hela. Någon som läser denna blogg med lämpligt barn som vill bli våra nya kompisar?? 
 
För inte lär hon lära känna något annat barn heller. Vi kan ju inte gå någonstans där många andra barn vistas, typ öppna förskolan eller museum. Infektionssäsong och smittorisk. Inte värt det, inte värt flera dygn på sjukhus. Allt har sin tid. Får bli fler utomhusaktiviteter om jag bara kommer på några. 
 
Som tur är har hon sina syskon att leka med varje dag efter skolan. De har kul ihop, annars skulle hon kanske bli helt konstig och asocial. Bara leka med morsan, hur skulle det bli? Tur att syskonen har varandra! 
 
Majken, min Majken, du fina lilla flicka! Tänk att vi har ett så angenämt problem som vad vi ska göra när du är pigg! Det trodde jag aldrig i våras. Tänkte att du skulle vara en bräcklig patient hela den här tiden. Det är overkligt att vi kommit så långt. Overkligt och fantastiskt. Jag försöker ska du veta, jag försöker allt vad jag kan att hitta på roligheter för dig. Hoppas du har glädje av det när du orkar och att det blir fina minnen för oss båda, trots allt. 
 
💜
 
 
 
 
 
 
 
 
Till top