Oh du ljuva lustgas, du tysta, du glädjerika sköna
Idag har vi varit på sjukhuset hela långa dagen för den sista sprutan i benet och en dos av cellgiftet vincristin.
Om det gick att på något sätt visa eller med ord beskriva vilken skillnad lustgasen gör vid dessa behandlingar för min älskade dotter - ni skulle inte tro att det var sant! Jag har tidigare skrivit det här inlägget som exemplifierar hur hemskt det har varit när vi tidigare varit inne på sjukhuset för vincristin.
Dagens behandling var som raka motsatsen! Som ljuv musik i jämförelse. Det gick så bra! Där det tidigare varit skrik och panik var det en näst intill fnissig flicka under dagens nålsättning, spruta och avslutningsvis nålborttagning. Jag har skrivit det förut, men det är en sån obeskrivlig lättnad för oss föräldrar så det tål att skrivas igen: lustgas är ljuvligt! Både jag och pappa T fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna där inne i behandlingsrummet.
Lustgasen gör sådan oerhörd skillnad för Majken både innan och efter nålsättning eller borttagning också. Från att ha varit så upprörd efter en nålsättning att hon inte ens velat titta åt korgen med små presenter i som erbjuds efter varje stick på sjukhuset, så valde dagens lugna harmoniska flicka två presenter åt sig själv. Från att under en hel dag böna och be om att få slippa ta bort nålen och istället få ta med sig den hem, att oroligt fråga varannan minut om vi ska ta bort den och sedan till slut skrika, gråta, sparka, fäkta, slåss för sitt LIV när den tas bort, till att idag gå lugnt med till behandlingsrummet, andas in lustgasen och fnissande berätta om vilken tårta hon ska få senare alltmedan sköterskan tar bort plåstret och sedan nålen. Det är otroligt!
Det märks även på mig att det har gått bra idag. Jag brukar annars vara precis helt slut efter en dag på sjukhus, men trots att det börjar närma sig midnatt så känner jag mig full av energi.
Oh du fantastiska lustgas! Kommer säkert lovorda dig fler gånger under de kommande två åren. Du betyder så oerhört mycket för mig och mitt barn.
Hon som är tre år och kan allt själv, kör runt på stora droppställningen alldeles själv också. Iförd brorsans gamla urvuxna pyjamas hela dan.
Mest spenderades dagen med favoritfilmerna i sjukhussängen.
Nu börjar en ny kur med kortison. Vi har nogsamt gått igenom doser och styrkor med läkaren som var på plats idag. Han hade hört talas om vad som hänt förra gången vi gav kortison och vi gav alldeles för hög dos. Usch. Själv gör jag allt för att förtränga det.
Vi väntar en klar försämring av Majkens tillstånd till helgen på grund av dagens behandling, men jag försöker att inte oroa ihjäl mig på förhand. Nu är nu, då är då. Och just idag Majken, min Majken, har allt gått bra och du mår fint. När svåra stunder kommer ska jag tänka på att du kan må så här bra. Så överlever vi dag för dag.