Majken, min Majken

Hösten 2014 fick Majken diagnosen akut lymfatisk leukemi och livet blir aldrig någonsin detsamma igen...

Återigen, tur ändå...

Underhållsfas 1 ALL, Majken, barncancee, barncancer, barncancergalan, blogg, högdos metotrexate, leukemi, q84 Permalink1
Tillbaka på Q84. Ännu en högdos metotrexate och fyra nya dygn på sjukhus. Var vi inte här nyss??
 


 
Tur ändå att vi har världens bästa barn! Tur att vi har världens bästa finaste Majken med oss så att vi inte går under här i sjukhusmisären. Tur att hennes mod håller oss uppe när det är lätt att tappa modet själv. Varenda fiber i min kropp vill protestera mot att vi är här och ger henne mer gift. Tur att det inte verkar bekomma henne själv särskilt mycket. Tur att hon numera är så van vid sjukhus och läkare och sjuksköterskor och nålar och sjukhuskläder och slangar och guldmediciner och sövningar och undersökningar och droppställningar och gift som pumpas in i kroppen så att hon bara fortsätter vara go och glad genom alltihop. 
En och en halv timme efter sövning med metotrexate insprutat i ryggen är leken i full gång och nallarna ska få bandage
 
Lek och bus i lekrummet på avdelningen.

 
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det är hemskt att hon har blivit så van vid allt detta, men som tur är tar det positiva nu överhanden denna gången. Tur är väl det.
 
Tur att vi har världens bästa storasyster och storebror som sover över här och avdramatiserar lite. Som pysslar och leker med Majken och får tiden att gå fortare.
 
 


Tur att vi har världens bästa mormor där hemma som fixar med hemmalivet medan vi är här. Tur att hon finns och tar hand om barnen som inte är på sjukhus. Att hon helt bara viger sitt liv åt oss under denna turbulenta tid och ställer upp utan att blinka på allt vad det innebär. Två gånger ringde jag och hon svarade alldeles andfådd för att hon dammsuger. Och det är katten och vår nya kompis kaninen som ska passas och matas och städas och klappas och pratas med. Det är barn som ska till skolan och som ska på scouter och dans och simskola och ha med sig rätta grejerna och mellanmålen och dessutom hämtas från alltihop. För det är ju så att de andra barnen behöver uppmärksamhet och skämmas bort och älskas mitt i allt elände de också. Ha sitt liv och sina saker långt från livet här på sjukhuset. Tur att ni har er mormor när vi föräldrar inte räcker till! 
Majkens nya mjuka kompis Nisse har flyttat hem till oss.
 
Och det är en sådan evig tur för oss föräldrar att vi kan vara här båda två när vår minsta flicka behöver oss som allra mest. För henne är det en enorm trygghet att vi är här både mamma och pappa. Hon kan välja vem hon ska sitta hos när de sätter nålen. Hon kan bestämma att det är pappas knä som gäller när hon ska sövas. Det skulle vara bedrövligt om vi måste dela på oss. Det skulle gå, såklart skulle det gå - så gör nog de flesta andra här -, men jag är så innerligt tacksam för att vi kan vara tillsammans genom det här. Nu mår Majken så mycket bättre än när allt det här började vilket gör allt ofantligt mycket lättare att genomlida, men det är ändå väldigt jobbigt här på sjukhuset, även för oss vuxna. Det är läkare som man ska berätta allt möjligt för och som berättar allt möjligt för oss. Alla sådana samtal är mycket lättare att ta in och förmedla när man är två. Miljön här är också så deprimerande så jag är glad att vi är två som kan distrahera varandra och Majken från det. Sjuka små barn som skriker genom väggarna, som hasar runt här, bleka och hårlösa med sina stukade föräldrar. Nä, det är för sorgligt och hemskt, det önskar jag att ingen mer i hela världen får uppleva. Önska går ju alltid.
 

Den 28 september sänder Kanal 5 Barncancergalan som anordnas i syfte att belysa barncancer och att samla in pengar till forskning och till stöd för alla tappra familjer som kämpar. Målet är att på lång sikt utrota barncancer så att fler slipper uppleva den här mardrömmen.
 
Tur att vi har det värsta bakom oss (hoppas jag innerligt i alla fall) och att vår flicka numera får må bra mellan varven under denna mardrömslika behandling. Tur att vi nu får uppleva hennes rosiga kinder och hennes glada goda humör. Tur att håret växer tillbaka så fint och att hon själv känner sig så fin med det. När jag ser bilder från i våras kan jag knappt förstå att hon sett så sjuk ut, att hon faktiskt varit så sjuk och mått så dåligt. Det är viktigt att komma ihåg att hon fortfarande är allvarligt, allvarligt sjuk, men det är lättare att ibland landa i att det kommer att gå bra det här och livet kommer att rulla vidare på nåt sätt även om vårt yngsta barn har c a n c e r, nu när hon ser friskare ut. 
 
Majken för en vecka sedan, rosig och rund och glad.
 
 
 
Majken för sex månader sedan. Blek och matt.
 
 
Så tur är det väl nånstans Majken, min Majken, att du nu mår bättre, att vi har varann och att vi har så många fina människor runt omkring oss när nu livet blev så här. Återigen, har vi haft tur ändå på nåt sätt. 
 
 
 
 
#1 - - anna-lena bengtsson:

det känns gott att läsa dina rader och att det känns bättre nu,

Svar: Tack Anna-Lena! Det känns otroligt mycket bättre! Kram!
Majken, min Majken

Till top