Majken, min Majken

Hösten 2014 fick Majken diagnosen akut lymfatisk leukemi och livet blir aldrig någonsin detsamma igen...

All världens olycka, men vi har det ganska bra

Underhållsfas 1 ALL, Majken, barncancer, blogg, leukemi Permalink3
Nä nu är det dags att skriva igen. Jag har haft så många inlägg på gång, men liksom hejdat mig. Det är svårt att förklara varför, men när det händer så mycket hemskt i världen, i stort och i barncancervärlden, så har det känts futtigt att skriva om vår kamp. Majken mår bra just nu, väldigt bra faktiskt. Fantastiskt bra till och med. Oförskämt bra för att vara en liten flicka som har leukemi. 

Och så blev det bara lite för mycket för mig ett tag. När Majken mår bra finns det rum att ta in andras livsöden och det tar hårt på mig, kanske för att nerverna ligger utanpå hela tiden och har gjort det så länge nu. 

För det är många andra barn som inte alls mår lika bra. Flyktingbarn som drunknar på väg mot det förlovade landet, andra barn som är sjuka i cancer - förtvivlat sjuka och nya barn som insjuknar i cancer nästan varje dag - sorg och bedrövelse på så många håll. September är barncancermånad och det pratas barncancer överallt och så ovanpå det flyktingkatastrofen var man än tittar. Så mycket elände. Ska jag skriva att vi har det bra när hela världen är skev och barn far illa eller är sjuka eller flyr för sina liv och bara dör tre år gamla? Ska jag då skriva om allt roligt vi har varit med om och att det varit en till period av mindre kamp och mer vanliga glädjetoppar och svenssonliv? Det kändes inte rätt, låter kanske konstigt.

Men nu har jag tänkt om. Jag har insett att jag inte kan jämföra och ingen tycker att jag är galen om jag gläds fast världen ser hemsk ut runt omkring. Man skulle till och med kunna säga att jag har insett att vi förtjänar lite glädje i vår familj, var och en av oss. Och det finns ingen där ute som missunnar oss det. En skön insikt! 

Det här är ju Majkens historia som ska berättas här så att den inte glöms bort. Som ska följas av alla som känner henne och som undrar hur det går, av alla som är intresserade av hur livet är med leukemi och av alla andra som vill veta, oavsett anledning. Jag vet inte varför, men det känns viktigt att berätta denna vår historia. Det känns viktigt att få ner en del av alla tankar som snurrar på pränt. Min terapi. Jag vill egentligen dokumentera alla bra dagar likaväl som alla dåliga. Då kan vi minnas dem alla, både bra och dåliga, alltid. Men det har känts fel ett tag, när så mycket annat sker i världen, både långt bort och nära.

Kanske är jag, i den situation vi lever i, extra känslig för andras olycka och andra små barn som kämpar, hur kampen än ser ut. Fast jag vet ju att även de som inte drabbats av olycka själva har påverkats svårt av de senaste veckornas rapportering om flyktingkatastrofen, eller av andra barn som har cancer. Såklart blir de flesta påverkade av det. Jag kan inte sluta tänka på det och grubbla över hur jag kan hjälpa. Det är snudd på förlamande. Men jag kan inte bära all världens olycka i mina händer och måste glädjas i min bubbla även när andra har det svårt. Så därför skriver jag ned Majkens och min historia igen. Vår kamp är lättare, men inte över än.




#1 - - Gaby Roseen:

Lisa, blir så glad när jag läser om hur det går åt rätt håll. Kramar till Majken och dig! Gaby

Svar: Tack Gaby, det går verkligen åt rätt håll! Än är det en lång väg kvar men det är bara att kämpa på. Kram!
Majken, min Majken

#2 - - Kajsa :

The only weight you ever need to lose is the weight of the world on your shoulders.
Det är okej att må bra! Ni hsr kämpat så hårt så länge. Kramar 💕

#3 - - Therese:

Självklart har ni rätt att må bra och vara glada, även när det finns så mycket annat elände i världen. Man ska aldrig jämföra sig med någon annan. Det som händer i resten av världen är inget vi kan göra något åt, så därför måste vi fortsätta och leva våra liv som vanligt. Vi lever vårt liv och dom lever sitt liv.
Sen är det klart att man blir berörd och tänker mycket på det, bara man inte låter det påverka sitt eget liv. Skönt att Majken mår bättre. Ta hand om er!

Till top