Majken, min Majken

Jo det var ju det här med den röriga planeringen av Majkens fortsatta behandling... Jag var tvungen att sova på saken och smälta alltihop, men jag vet inte om det hjälpte.

 

I samband med röntgen och provtagning på mottagningen igår bad vi att få prata med överläkaren. Han hade tid för oss som tur var, och vi hade möjlighet att prata om vilka behandlingar som ska skjutas upp eller inte och hur och var och varför. 

 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Nu fick vi helt nya besked. Nu är det den ursprungliga planeringen där sprutorna i benet ges samtidigt med övriga behandlingar som gäller. Överläkaren menade att det finns ingen anledning att skjuta upp nånting i den fortsatta behandlingen så länge Majkens värden tillåter att behandlingen sker. Det hade förvisso inget med obehag av sprutorna i benet att göra utan helt andra medicinska skäl. Han bedyrade verkligen att sprutorna inte ligger fast på vissa datum p.g.a. studien och hur skeptisk jag än har varit så väljer jag att tro honom. Jag måste det. Jag måste lita blint på att NÅGON har koll och vill min dotters bästa.

 

De nya beskeden innebär att istället för att skjuta på nästa veckas inläggning för behandling (högdos metotrexate) skjuter vi på den cytostatika som ska ges i tablettform. Alltså inte tvärtom som den andra läkaren sa så sent som i måndags. Det betyder att sprutorna i benet nu är i fas igen med de andra behandlingarna och till och med kommer att ges under sövning när det är planerat. Simsalabim, vips var det här med sprutorna i ofas inte något problem längre. Ska jag skratta, hoppa och dansa av lycka nu? Eller ska jag gråta av förtvivlan för att planeringen av min dotters behandling sker helt slumpartat beroende på vilken läkare som är på plats? Jag vet faktiskt inte.

 

På måndag ska vi in för provtagning igen och om proverna visar ok så kör vi alltså på enligt den ursprungliga planeringen. Tror jag. Det beror nog på vilken läkare som är i tjänst den dagen.