Den ljuva ljuvliga lustgasen
Vi är på väg mot ännu en spruta i benet på Majken. Denna procedur har alltid varit förknippad med så mycket ångest. Ångest hos mig som måste utsätta mitt barn för smärta, rädsla och lidande och inte minst ångest hos Majken som fruktar både att sätta nålen och ta själva sprutan (nålen sätts alltid i förebyggande syfte om det skulle visa sig att Majken får en allvarlig allergisk reaktion på sprutan och måste hamedicinering snabbt intravenöst).
Men inför dagens bravader känner vi oss ganska lugna, både Majken och jag. Förra veckan när nålen skulle tas bort introducerades Majken nämligen för den ljuva flyktiga lustgasen - och hon älskade den. Den ljuva lustgasen som hjälpt hennes mor genom tre förlossningar och som jag fortfarande nästan kan sukta efter ibland när jag ser den på sjukhuset. Så ljuv var den för mig. Så ljuv verkar den ha varit för min dotter.
Majken var såklart väldigt skeptisk först och ville på inga villkor sätta någon mask för ansiktet och andas in. Vi fick till slut hålla i henne och hålla masken på plats och då, då märkte hon snart dess effekt och hon fullkomligt älskade den. Det var som om all rädsla bara rann av henne och det var inga som helst problem att ta bort plåster och nål. Det var fantastiskt att se. Det var fantastiskt att uppleva att det finns hjälp att få, att det går att lindra hennes trauma.
Majken skojade och busade strax efter att lustgasen hjälpt henne (hon fick en mask att ta med hem och leka med), så lättad och lycklig.
Efteråt var Majken lyrisk och pratade om masken som hjälpt henne, som gjort henne modig, med alla som orkade höra på. Hon är nog själv så oerhört lättad över att det fanns något som kunde hjälpa henne, att hon inte måste vara så rädd för nålen och plåstren. Att vi inte måste hålla i henne med alla krafter och hon bara skriker. Vilken lättnad att få slippa det - för oss alla.
Jag är så oerhört tacksam för att Majken återigen har blivit sedd och hörd och att en sköterska till slut har hittat ett sätt att hjälpa henne. Egentligen ska barn vara minst fyra år för att få använda lustgas. Men nu hade denna sköterska sett att Majken kan inte ha det så här längre. Det blir inte lättare med tiden att sätta och ta bort nål. Det blir bara värre. Och så ska det inte vara. Jag är så oerhört tacksam för att sköterskan gick utanför ramarna och till slut kunde lindra mitt älskade lilla barns rädsla och ångest.
Jag vet inte om det går att beskriva den lättnad jag kände där inne i behandlingsrummet när min flicka för första gången på sju månader lät sköterskan ta bort plåster och nål utan att kämpa emot för sitt liv, utan att skrika, utan att gråta, utan att desperat be mig rädda henne. Allt medan hon själv höll hårt i masken och lugnt andades in. Det var en sådan våg av lycka och lättnad som sköljde över mig så jag började gråta mitt i alltihop. Som en riktig galenpanna, ett bevis för hur jobbigt det är att utsätta sitt barn för ett sådant trauma om och om igen. Den ljuva ljuvliga lustgasen. Majkens och min nya bästa vän.
Majken, min Majken, om dagen går bra idag med lustgasen och sprutan och alltihop så kan du räkna med att jag gråter en skvätt igen. Jag har känt mig så maktlös och det har varit så hopplöst med hela nålproceduren, men nu känner jag åter att det finns hopp. Den ljuva lustgasen hjälper dig och ingen kunde vara lyckligare än jag.
