Majken, min Majken

Hösten 2014 fick Majken diagnosen akut lymfatisk leukemi och livet blir aldrig någonsin detsamma igen...

Måste försöka hålla fokus

Konsolideringsfas ALL, Majken, barncancer, blogg, högdos metotrexate, leukemi Permalink0
Så många bra dagar vi haft. Jag vill fokusera på det. Jag försöker insupa hur glad och fri hon är nu. När hon springer omkring och jagar storebror, när hon leker restaurang med storasyster. Jag tänker för mig själv i de stunderna "Njut nu, njut nu för du vet aldrig när den här stunden kommer igen. När hon mår så här bra igen." Men det är svårt att njuta utan att drabbas av panik. Jag vill inte att hon ska må dåligt igen. JAG VILL INTE. Jag får verkligen panik, andnöd, hjärtat snörps åt när jag bara snuddar vid tanken på att det inte på långt när är över den här mardrömmen. Att vi ska tillbaka till sjukhuset, att de ska pumpa in mer gift i din lilla kropp och att du ska få må så där dåligt igen. Må illa så du kräks. Så du inte vill äta nåt, inte ens ha välling. Sist gick det tre dagar utan att du åt, drack bara vatten och mjölk. Kommer det gå fler dagar nu? Oron är frätande. Kommer du få så där ont i kroppen igen? Sådan värk så att det inte går att ta i dig utan att du skriker? Så du knappt kan gå, men absolut inte kan bli buren för det gör bara ännu ondare? Kommer gifterna ge dig så uttorkade slemhinnor att du får fullt av små vita blåsor i hela underlivet igen? Så att du inte vill kissa och skriker av smärta när vi måste byta blöja, "Var försiktig mamma, var försiktig!" Och jag lovar såklart att vara försiktig men det hjälper inte alls. Minsta beröring gör ju jätteont. Det ser för hemskt ut. Det ÄR för hemskt. 

Kommer den här behandlingen dessutom ge dig förstoppning och så ont i magen så att du får feber och bara ligger här på soffan och kvider? Så var det dagen före julafton och jag var säker på att vi skulle få åka in akut på sjukhus. I sista stund vände det och jag är så tacksam över att vi fick fira jul hemma. 
 
Jag vill verkligen bara tänka fina tankar om hur tacksam jag är för de här senaste dagarna av frid men det är så svårt när vi ska till sjukhuset för nästa kur om bara ca 30 timmar. 30 timmar frid och frihet kvar. 
 
Dagarna före julafton var minst sagt skakiga. Majken ville inte äta, hade ont, blåsor - allt elände. Den 22 december var vi inne över dagen för kur och fick även blod för att hålla värdena uppe över helgerna. Den 23 december ringde vi förtvivlat till avdelningen och bad om råd för hon vred sig i magsmärtor. Efter att ha fått i henne alvedon blev det dock mycket bättre och hon piggnade till ordentligt till kvällen. Julafton var hon på strålande humör och jag var så glad att jag nästan grät. Hon blev fort trött och var fortfarande skör och tagen av mediciner och allt men det var ok. Vi fick en jul hemma! Vi fick i henne alvedon och mediciner efter tjat och hon mådde bra hela dagen och var glad åt julklappar och mös med hela familjen. 
 
På Annandagen var vi in till ALB för provtagning och värdena såg bra ut! Blåsorna var nästan borta. Lavemang hjälpte mot förstoppningen så vi kunde åka hem lite lättare om hjärtat. Vi fick dock fortsätta kämpa med att få ned medicinerna och övervägde att sätta sond men ändrade oss i sista sekund. Det var rätt beslut, nu går det jättebra att ta mediciner igen. Svårigheterna att ta dem hänger såklart ihop med allmäntillståndet, när Majken har ont och mår illa vill hon naturligtvis inte ta medicin, det fattar man ju egentligen. Det är jobbigt att kämpa med medicin varje dag bara, för både stora och små. Det är lätt att vi vuxna blir frustrerade. Men ju fler dagar som gått desto bättre har Majken mått rent allmänt och desto lättare har hon tagit sin medicin, nu går det som ingenting att svälja en tablett. Och nu busar hon omkring, har inte ont och drack till och med välling ikväll när hon skulle sova. Det har hon inte gjort på veckor. Jag blev så glad så jag nästan började grina och fick tvinga mig själv att vända bort blicken och inte bara stirra på henne medan hon drack.
 
Nu måste jag försöka sova och övar mig själv att fokusera på det som är bra idag och inte bara på det som ska bli dåligt sen. Varje behandling leder mot målet att bli frisk. Fokus. Om det bara inte var så att om 30 timmar börjar helvetet igen... 
Majken, min Majken om jag bara kunde skydda dig från det.
 
 
 
 
 
Till top