Majken, min Majken

Hösten 2014 fick Majken diagnosen akut lymfatisk leukemi och livet blir aldrig någonsin detsamma igen...

Till Svante Norgren (igen)

Barncancervård, Underhållsfas 1 ALB, ALL, Majken, barncancer, barncancervård, blogg, leukemi Permalink2
Barncancerlivet rullar på. Ibland blir jag så less på allt så det kryper i hela kroppen och jag bara vill skrika rakt ut. Det har sagts förut, men det tål att sägas igen: Det tar liksom aldrig slut! Det minsta man kan förvänta sig är väl ändå att vården av de allvarligt sjuka barnen fungerar som den ska. Men icke.

Skickade mail idag till Svante Norgren och avdelningschefen på barnonkologen på ALB, återstår att se om vi får något svar:

Hej,

 

Vi vill ge lite feedback på den tid som varit sedan vårt möte med Svante i juni. Våra två huvudpunkter till det mötet var:

 

- Hanteringen på akuten medför onödiga risker för smittor och ytterligare infektioner för barn med nedsatt immunförsvar

- Avsaknaden av kontinuiteten i vården av de cancersjuka barnen medför misstag och risker i barnens vård

 

Sedan i somras har vi:

 

1. Inte blivit kontaktade eller fått någon återkoppling gällande akuten, trots att det lovats. Vi vet att vissa förändringar har gjorts så att det nu är tydligare för personalen på akuten vad patienterna från Q84 står under för behandling för att minimera vistelse i väntrum och snabbare läkarkontakt. Vi har själva sluppit åka till akuten under denna tid och har därför ingen egen erfarenhet av hur detta har fungerat. 

 

2. Träffat nio (9!) för oss och vårt barn helt nya läkare vid våra planerade besök på Q84 och mottagningen

 

3. Inte fått ett enda möte med någon av de två läkare vi blev tilldelade efter incidenterna i vintras/våras utan att vi uttryckligen krävt det när vi varit på Q84

 

4. Fått väldigt otydliga besked gällande underhållsbehandlingen av vår dotter vid upprepade tillfällen. Detta har lett till att vi inte känner oss trygga med att läkarna har någon som helst överblick över vår dotters journal och de nivåer hon bör ligga på gällande underhållet. Bara den senaste veckan då vår dotter varit neutropen efter en högdos Metotrexat, och haft de lägsta värdena hittills under hela hennes behandling och därmed haft uppehåll i underhållsbehandlingen, vilket vi generellt fått klart för oss är riskfyllt och naturligtvis skapat mycket oro, varit med om att:

 

> En läkare sagt att hen "ju inte vet hur de tänkte när de satte ut underhållet" (eftersom det är nya läkare hela tiden)

 

> En annan läkare efter nästa provtagning och efter våra påstötningar under eftermiddag/kväll hälsar via sköterska att "de inte har tid att ringa oss om huruvida vi ska återuppta medicinering utan att vi får själva ringa mottagningen nästa dag. 

 

Vi tvingades i denna situation göra en egen medicinsk bedömning av läget och ge vår dotter sin välbehövliga medicin, vilket en tredje läkare dagen efter bedömde var helt rätt beslut av oss. Läkarnas tal om "en dag mer eller mindre har ingen betydelse i alla fall" har noll värde för oss i detta läge. Vårt barn behöver sin medicin och ska inte behöva vänta för att få den behandling som hennes sjukdom kräver. Inte ett dygn eller ens ett halvt. 

 

Vi är övertygade om att denna avsaknad av kontinuitet, röd tråd och händelsestyrda hantering där de behandlande läkarna inte har grepp om detaljerna i patienternas behandling påverkar era behandlingsresultat negativt. Frågan är om och vad ni tänker göra åt det? 

 

Vi har varit många föräldrar som i möten med både politiker, chefer och läkare, genom artiklar i media och genom upprepade kontakter med ansvariga inom barnonkologin på ALB har påtalat hur vården av våra allvarligt sjuka barn påverkas negativt av nuvarande organisation. Ändå ser vi ingen förändring.

 

Vi skulle uppskatta en tydlig återkoppling med någon slags förklaring till varför vården av dessa barn inte kan organiseras bättre. Vi vill försöka förstå varför det inte sker någon förändring, på bekostnad av de sjuka barnen och deras hårt pressade familjer, när de viktigaste förändringarna som krävs rimligen inte ens medför några ökade kostnader.

 
Med vänliga hälsningar
Lisa och Tommy Ståhl



Majken, min Majken, pappa och jag ger aldrig upp kampen för att du ska få den vård du behöver. Det kan du alltid lita på.

💜💜💜







#1 - - Åsa:

Jag blir så förbannad och ledsen när jag läser detta.. Det är över 40 år sedan min bror insjuknade i leukemi och det har inte förändrats mycket på den tiden. Läkare som inte visste, läkare som det inte gick att få tag i, läkare som ordinerade si läkare som ordinerade så.
Stor styrkekram till er!

Svar: Det är ju tragiskt att du känner igen dig så långt senare. Det borde inte vara så svårt att organisera sig bättre och skapa lugn och trygghet för svårt sjuka patienter och deras familjer. Jag förstår bara inte varför de inte gör något när nu så många påtalar allvarliga brister och hur bristen på kontinuitet påverkar både barnen, oss anhöriga och framförallt vården av de cancersjuka barnen. Hoppas att poletten ska trilla ned snart och att förändring kan skapas. Kram tillbaka!
Majken, min Majken

#2 - - Ylva Westberg :

Hej,
Jag har aldrig kommenterat förut men måste nu skriva att jag tycker att det är så bra och starkt av er att ni skrev detta välformulerade brev. Det är så fruktansvärt att vården av cancersjuka barn ser ut så här. Tack för att ni driver detta för att förbättra för så många barn och föräldrar som är drabbade. Önskar er all lycka

Svar: Tack för dina fina ord! Vi kämpar på med näbbar och klor när orken finns och hoppas att det leder till något gott. Tydligt är att så här kan det inte få fortsätta! Det måste gå att få till en organisation som ger barnen den vård de behöver och samtidigt den trygghet som både barn och familjer har rätt att kräva. Tack för att du hejar på oss! /Lisa
Majken, min Majken

Till top