Majken, min Majken

Hösten 2014 fick Majken diagnosen akut lymfatisk leukemi och livet blir aldrig någonsin detsamma igen...

Sista dagen ledigt tillsammans

Underhållsfas 1 ALL, Gröna Lund, Majken, blogg, höst 2015, leukemi, leukemia Permalink1
Sommaren lider nu definitivt mot sitt slut och det börjar kännas ordentligt i kropp och själ. Höst... För de flesta är det deppigt när semestern är slut, jag har alltid känt så. I år är det med ännu större vemod som jag blickar bakåt på de veckor som gått. Vi har haft åtta veckor tillsammans hela familjen. Vi har hunnit med både djurparker, bad, någon båttur, den galna flytten och två härliga resor till Gotland. Det har varit fantastiskt. 





Nu börjar jobb och skola för tre av av familjemedlemmarna. Hur ska det gå?? Spänningen är olidlig åtminstone i sexåringens och åttaåringens kropp. Det blir roligt för dem. 


Själv har jag visst lättast att se problemen som följer med hösten en sådan här dag, höstterminens första. Med skola och en massa barn i trånga utrymmen kommer såklart höstens smittor att kasta sig över oss. Förkylningar, influensor, virus och infektioner... Sjukhus. Dygn på sjukhus fulla av oro. Ständig rädsla, känslan av att vara jagad, sprita, tvätta, sprita igen. 

Vi har inbillat oss att vi har varit förskonade från allt vad smittor heter under sommaren. Som om vi haft en fristad, på sommaren blir väl ingen sjuk? Nu verkar det som om murarna rivs och vem och vad som helst kan komma in i vår sfär igen. Konstigt att känna så inför skolstart. Önskar att jag bara tänkte på hur roligt det ska bli för sexåringen att få börja skolan och hur kul åttaåringen kommer ha med alla kompisar igen och vad spännande att se allt de lär sig. Kommer de nya lärarna vara bra, kommer det funka med klassen, hur ska vi alla komma upp på morgonen?? Men mest undrar jag om det är ok att skicka med handsprit i skolväskan? 



Det här blev ju ett ångestfyllt inlägg på en redan ångestfylld dag, så bäst att avsluta med några rader med mer positiv anda: Majken mår bättre än på länge just nu! Kinderna är rosiga och humöret är på topp. Hon äter, hon leker och hon sjunger och hon busar. Hon verkar än så länge inte nämnvärt påverkad av högdosen metotrexate som hon fick för två veckor sedan. Två veckor sedan... Sex veckor till nästa. Två veckor till vincristin... Ibland går tiden fort, ibland går den långsamt. 

Majken, min soliga Majken, sommaren flög förbi. Om bara du får må bra den här hösten så kommer den flyga förbi den också. Svisch förbi med alla snoriga näsor och värkande halsar och rätt vad det är så står julen för dörren och vi är lediga tillsammans igen allihop. Längtar redan till dess. 




Nåväl, nu suger vi ut det sista av pappans sista lediga dag och går all in på Gröna Lund. Få se hur många liter handsprit vi kan göra av med där. 





Majken, min Majken, är du laddad?







#1 - - Anna-Lena:

Fint inlägg. Hoppas hösten blir fin trots allt. Kram till alla.

Till top