Imorgon är en annan dag
Det jag googlar mest just nu? "Privat vård barncancer". Funderar på om inte sjukhuset är skyldiga att berätta om vilka alternativ vi har. Men egentligen är det inte realistiskt att bryta upp allt och byta vårdinrättning, jag inser det innerst inne. Det är inte realistiskt att börja söka sig till Uppsala eller Linköping. Det hjälper inte, men jag vet inte vad som hjälper annars heller.
Imorgon ska vi tillbaka till ALB och ta nya prover för att se om värdena stigit. Då har vi bett att få prata med en chef om vad som hände igår. De ringde om varandra så vi fick samtal både från sköterskor på mottagningen och på avdelningen om att boka tid för provet och det märktes att händelsen igår hade blivit en snackis. Jag förstår det. Det var allvarligt; vi var upprörda, sköterskan som skulle till att ge medicinen var märkbart berörd av hur det hela hade kunnat gå, läkarna gjorde ett allvarligt misstag.
Det ska bli intressant att höra hur detta ska bemötas och hanteras. Hur de från sjukhuset tycker att vi ska gå vidare.
Men, imorgon är en annan dag. Vi får hantera det då. Idag har vi försökt att få till en mysig dag och inte gräva ned oss i den här händelsen alltför mycket. Vi lever för nuet, det är värdefullt för oss. Den här dagen har trots allt varit bra för vår familj. Alla barn cyklade här utanför, Majken kämpade stolt på med sina svaga små ben, och sedan gjorde vi en mysig utflykt.
Imorgon är en annan dag och då ska vi prata barncancervård och då ska vi älta det här. Jag ska lyssna och jag ska försöka förstå. Men jag ska också förklara hur det känns nu, hur vi tappat förtroende för vården och hur allt tycks vara utom kontroll. Sedan ska vi ta nya tag och gå vidare. På nåt sätt måste vi det, gå vidare. Jag har bara ingen aning om hur.
Majken, min Majken, det blev en bra dag idag trots allt. Den dagen fick inte cancern ta, den dagen var vår.