Majken, min Majken

Hösten 2014 fick Majken diagnosen akut lymfatisk leukemi och livet blir aldrig någonsin detsamma igen...

Hjääälp mig, mamma, hjääälp mig!

Underhållsfas 2 • ALL, Majken, barncancer, blogg, leukemi, provtagning • Permalink • 8
"Hjääälp mig mamma, hjääälp mig! Varför hjälper du mig inte mamma?!"

Så skrek hon, min Majken, under den utdragna provtagningen idag. Gång på gång. Hjärtat går sönder i tusen och åter tusen bitar. Jag önskar så att jag kunde hjälpa dig, min fina flicka. Jag önskar så att vi slapp plåga dig mer med allt sådant här. Det är så orättvist mot dig som är så liten och oskyldig. Så fruktansvärt orättvist. 

"Jag är rädd, det gör ont!!"

Och jag bara håller i, håller om och klappar lugnande. Fast egentligen vill jag slita bort din hand från sköterskan och ta dig i min famn och springa därifrån. "Det räcker nu!" vill jag skrika. "Nu får det vara NOG!!" Men det går inte. 

"Såja, det är snart över", säger jag istället. Det var dock inte över snart, det tog lång tid idag, det var två rör och blodet  rann inte så fort. Det var tvunget att stickas två gånger. Majken skrek rakt ut. Hemskt. Överhemskt.

Som tur är behöver vi bara ta prover varannan vecka nu. Skönt ändå. När det går som det gick idag känns det dock oöverstigligt att hålla på med detta i drygt ett år och fyra månader till. Det är så lång tid, svårt att få perspektiv. Men om jag tänker att vi tog oss igenom hela förra årets grymma behandlingar och har lämnat dem bakom oss, trots att det verkligen kändes helt omöjligt, då förstår jag att det kommer att gå. På något sätt kommer det att gå - allt går! På något sätt. 

Nu har jag stått och stirrat ut i tomma intet en lång stund och försökt bearbeta och skaka av mig dagens trauma. Du förstår Majken, min älskade Majken, jag blir minst lika ledsen som du under en sådan här provtagning. Fast i själen, så det syns inte alltid utanpå. 

Imorgon är en annan dag, då blir det bättre.










Mer från bloggen

#1 - - Anneli Gisselson:

Nej usch och fy... lilla <3

KRAM

#2 - - Kajsa:

Hej Lisa,
Det skär i mig att läsa om Majkens ord. Känner igen känslan av att vilja ta min Hedvig bort från allt som gör ont, från allt som hon upplevde som farligtoch från cancervärlden.

Jag önskar att inte ett barn till ska behöva gå igenom vad Majken måste göra.

ta hand om er,
Kajsa

Svar: Hej Kajsa, ibland är det verkligen som att man inte vet vad man ska ta sig till för att hjälpa sina små. Det är så orättvist mot dem, allt detta onda med cancer! Nej inte ett enda barn till borde behöva gå igenom det här. Ändå är det ett barn nästan varje dag som insjuknar hur mycket vi än önskar. Då borde åtminstone vården vara den bästa och kanske kan vi i alla fall vara med och påverka den.

Ta hand om er!
Majken, min Majken

#3 - - jenny:

Hemskt när de är så rädda. Lykke har vi fått ge lugnande då och då men nu sist provade hon lustgas och tyckte det var jättebra. Prova det. .

Svar: Hej, Majken får alltid lustgas vid nålsättning och det funkar jättebra för henne också! Sådan enorm lättnad! Men det ges inte vid stick i fingret. Eller får Lykke det även då? Jag är osäker på om det går att ordna på vår vårdcentral men man kan ju höra efter. Tack för att du läser och ger tips, de mottages alla tacksamt! /Lisa
Majken, min Majken

#4 - - jenny:

De gånger... längesen nu.. då vi tagit stick i fingret så har de ej haft lustgas.
Nu har de det och vill vi ha det så får vi det. Vi är dock alltid på sjukhuset i växjö när det är ngt. Inte vc

#5 - - Janina nero:

Stackars Majken och stackars dig. Kram på er!

Svar: Kram!!
Majken, min Majken

#6 - - Kajsa (från Ramböll):

Kära Lisa, och kära Majken! Jag vill bara säga att jag tänker på er. Många kramar, Kajsa

Svar: Bästa Kajsa! Tack fina du, det betyder så mycket för oss! Kram tillbaka!/Lisa
Majken, min Majken

#7 - - Mathilda:

Men stackarn då. Hoppas morgon dagen blir bättre!!

#8 - - Emelie - mamma till prinsessan Louise:

Förstår verkligen att det känns övermäktigt att behöva göra detta varannan vecka i över ett år till. Hu, vilken pers! Vi har ju en sån "tur" att Louise numera accepterar det någolunda med just sticken i fingret, värre är det med nål i porten...
Storebror Wille fick näsdroppar med Klonodin/Katapresan inför nålsättning, likaså Louise när hon var tvungen att sy för några veckor sedan. Vet inte alls hur ofta det kan ges, men tänker att det kanske kan vara enklare att administrera och ett alternativ till lustgas att ge på vårdcentralen?

Tänker mycket på er och hur ni har det. Stor kram, Emelie m familj

Svar: Vad skönt att Louise inte tycker att stick i fingret är så farligt! Det är ju ett nödvändigt ont bland allt annat eländigt i den här behandlingen och det är verkligen en plåga att se sitt barn rädd och ledsen gång på gång. Usch vad jag tycker synd om alla barn och föräldrar som måste lida så (jag tycker faktiskt att det är helt ok att tycka synd om sig själv i allt det här!).
Har Wille behövt sätta nål?? Herregud, det tar visst aldrig slut för nån av oss. Äldsta dottern här hemma har huvudvärk nu för 3e veckan i rad och tankarna har vandrat både upp och ned kan jag säga. Men det verkar nu som att hon behöver glasögon och vi kan förklara det så. Nåt mer sattyg orkar vi bara inte med. Klonedin hur ges det? Vi har provat en nässpray en gång som blev en riktig katastrof och ett ännu större trauma än själva nålen...

Hoppas ni har det bra annars, såg på bloggen om SVT, heja heja!! Det ska vi titta på!

Tänk om det blir en vår snart, då kanske vi kan ses i någon park med våra små. En kram till er allihop, vi tänker på er! /Lisa
Majken, min Majken

Om mig

Majken, min Majken
Hösten 2014 förändrades livet totalt för en liten flicka och hennes familj. Vår fina Majken fick diagnosen akut lymfatisk leukemi, ALL, och inget blir någonsin detsamma igen. Vårt lilla barn har cancer, så svårt att förstå. Behandlingen av ALL är tuff och innebär 2,5 år av cytostatika som ska in i den lilla kroppen för att ta död på leukemicellerna och förhindra att de kommer tillbaka igen. Den här bloggen dokumenterar Majkens kamp mot sjukdomen. Kanske vill hon läsa om allt detta oerhörda när hon blir större för att förstå vad som har hänt. Bloggen kanske även fungerar som terapi för mig, Majkens mamma, som tvingas se mitt barn plågas av denna sjukdom och behandling. Majken, min Majken, om jag bara kunde ta bort allt det onda från dig...

Till bloggens startsida

Kategori

Arkiv