Den konstiga vardagen
Så mycket blir konstigt i den här vardagen... Det blir uppochned och snett och vint. Majken är ofta så trött på eftermiddagen så hon somnar en timme eller så, vilket medför att hon är tokpigg på kvällen och ingen idé att försöka lägga före tio. "Varför får hon vara uppe? Orättvist!" protesterar Majkens äldre syskon. Men de har också lärt sig, under det år som gått, att Majken har helt egna regler här hemma.
Hade det varit ett vanligt barn så hade jag gjort allt för att hon inte skulle somna eller väckt henne efter fem minuter för att kvällen skulle funka. Men det är inte ett vanligt barn och jag tänker att behöver hon sova, då måste jag låta henne göra det.
Kl. 10.56: nyvaken (!) Majken "morgonmyser" i soffan.
Nu har vi i någon veckas tid kommit in i en ännu konstigare fas, där hon är uppe till midnatt och sover till kl 10.30... Vilka andra treåringar håller på så? Det är rätt stökigt faktiskt och mina egna kvällar blir ju också jättekonstiga och sena. Jag vill gärna ha nån timme för mig själv på kvällen så det blir väldigt sent ibland... Men så har vi ju sällan några tider att passa sådär på morgonen längre. Det är en konstig vardag, ett konstigt liv, på vänt på något sätt.
Kl 23.24 Majken i soffan igen, pigg och nyter, ser en stund på favoritprogrammet. Pyjamasen kom på vid tio, hon har tagit sina tabletter och vi läste två sagor i sängen till kl 23, men det gick bara inte att sova.
Nåväl, jag orkar inte ta några krafttag just nu för att rätta till det. Det får ge sig, det kommer ändå bli konstig dygnsrytm igen nästa vecka. Då läggs vi in på sjukhus i fyra dagar för den allra sista högdos metotrexate. Allra sista... Ofattbart. Jag kan inte fatta att vi kommit så långt i behandlingen. När folk frågar mig hur det går och hur Majken mår, då kan jag nu säga "det går bra, hon är pigg och glad och nu ska vi snart läggas in på sjukhus igen för den sista planerade vistelsen". Sista planerade ja, det är viktigt att komma ihåg det. När som helst kan en infektion komma med feber som gör att vi läggs in akut. Ve och fasa. Den dagen, den sorgen...
Majken, min Majken, nu sover du sött i din säng. Imorgon står sångstund på schemat. Det älskar du och du sjunger med i låtarna med hög klar röst och rör dig ivrigt i alla danser och ramsor. Dröm sött till dess, min sköna, det ska jag.