Den enarmade dockan...
Jag har nog varit lite av en jobbig typ den här vändan på sjukhus. Ifrågasatt en del, undrat en del.
Majken har varit glad och pigg hela tiden och lekt, lekt, lekt. Hon har istället för att leka med det vi hade tagit med oss hemifrån inne på vårt rum, velat vara ute i avdelningens lekrum och leka med de sakerna där.. Det var därute vi hittade den: Den enarmade dockan!
Detta möte väckte en fråga hos mig om hur leksakerna ser ut på avdelningen egentligen. Jag menar titta på hur den här enda dockan som finns på Q84 ser ut:
En trasig docka med bara en arm till de allvarligt sjuka små barnen? Kom igen! Borde inte de få ha jättefina leksaker när de ligger på sjukhus och plågas hela dagarna? Jag kan sträcka mig till att säga att jag faktiskt tycker att de borde ha världens finaste leksaker där och inte halvtrasiga slitna tråkiga. Spons på det borde väl gå att ordna om inte landstinget fixar?
Men det tycker jag att landstinget borde göra. Glädje och lek är en mycket viktig ingrediens i tillfrisknande hos barn, det finns det forskning som stödjer. Jag påpekade dockans skick för lite olika personal så får vi se om det händer något (egentligen behövs en översyn av alla slitna leksaker men det här kanske inspirerar till mer).
Annars har vår vistelse på sjukhuset dessa fyra dagar varit förhållandevis bra. Helt ok. Inte minst har det varit alla de fina sjuksköterskorna och undersköterskorna och barnsköterskorna som har gjort tiden på sjukhuset så bra den här gången. Alla som skojat med Majken, som tålmodigt lyssnat när hon berättat om allt mellan himmel och jord, som förundrats över hur pigg hon är, hur mycket hår hon har fått och som lett med hela ansiktet när de sett henne leka i korridoren. De vet vem hon är, de vet vad hon heter, de hälsar och frågar och s e r henne. De betyder så oerhört mycket för oss, för min Majken.
På måndag är det Barncancergalan. Jag frågade om någon av dem skulle gå, men de var tyvärr inte inbjudna. Åh, vad synd, tycker jag, det hade de verkligen förtjänat! Fått göra sig tjusiga och gå på gala en kväll! Men jag har hört mig för med Barncancerfonden och om galan blir framgångsrik i år så kanske den kan utökas så att det finns möjlighet att bjuda in dem nästa år. Hoppas, hoppas! De behöver all uppskattning de kan få. Titta på Kanal 5 på måndag alla ni som kan!
Majken, min Majken, äntligen är vi hemma igen. Nu är det fredagsmys och syskonlek och sova-hemma-i-sin-egen-säng för hela slanten.
Åtta veckor till nästa inläggning, den allra sista högdosen. Går knappt att tro att det är sant, min lilla Majken. Målet skymtar vid horisonten...