Majken, min Majken

Hösten 2014 fick Majken diagnosen akut lymfatisk leukemi och livet blir aldrig någonsin detsamma igen...

H-vete!!

Barncancervård, Underhållsfas 1 ALL, Dexametadon, Majken, Q84, blogg, feldosering, kortison, leukemi Permalink1
Jag tror inte att jag orkar mer. På riktigt. 
 
Idag hämtade vi ut mer kortison på Apoteket eftersom den förpackning vi hade hemma sedan gammalt var slut. När jag ska ge Majken sin kvällsdos vid halv nio på kvällen så ser jag att den nya förpackningen ser annorlunda ut än den gamla. Jag rotar fram den gamla ur soptunnan ((!!) som sagt är nervsammanbrottet nära och jag gör ogenomtänkta saker, den här gången var det dock tur) och ser då att de gamla tabletterna är på 4 mg och de nya är på 1 mg. Jag kollar medicinlistan, det är 1 mg-tabletter hon ska ha!!! Vi har gett alldeles för hög dos!! Vi har bara fått ordinationen 1,5+1+1 tablett och ingen har sagt något om mg hit och dit och vi visste inte ens att det fanns olika styrkor. Läkaren vi träffade sist visste inte att det var 4 mg tabletter vi hade förut så hon har inte tänkt på att prata med oss om det. 
 
Majken har alltså under fyra dagar fått fyra gånger för hög dos av kortison. H-vete! Ursäkta uttrycket. Vad mer kan jag säga?! 
 
Ringer i panik till Q84 och får snabbt prata med en läkare. Han lugnar mig lite och säger att det knappast kan hända nåt farligt. Han ber oss dock komma in för att lämna urinprov och ta blodtryck för att vara på den säkra sidan. Jag har panik och då reagerar jag som alltid med att bli fnittrig och konstig, något som aldrig är till särskilt stor hjälp i panikartade situationer. Det slutar med att läkaren undrar om jag verkligen kan köra bil eller om jag inte bör ta en taxi... 
 
Men jag kör in till slut. Väl på Q84 kan man konstatera att sockret är för högt och måste observeras. Hux flux är vi inskrivna för natten och nålen ska sättas och alltihop. Herregud. Ingen rast och ingen ro i barncancervärlden. 
 
Nu är nålen på plats och de ska ta prover var tredje timme. Majken har somnat, min lilla hjälte. Hon är van vid sjukhus och somnar lätt här. Tyvärr.
 


Hur har det här kunnat hända?? Vad ska jag ta mig till?? Som om inte min lilla flicka har nog med bekymmer, så har vi dessutom gett henne för hög dos mediciner så hon blir sjuk av det! Finns det verkligen ingen ände på hemskheterna?? Det är så fruktansvärt så jag orkar bara inte tänka på det. 
 
Det är svårt att säga vems felet är. Jag vill skylla på någon, men kan inte ens säga att felet är mitt eget. Vi borde kanske uppmärksammat att tabletterna vi gav var i fel styrka, men hade som sagt inte diskuterat styrkan och visste inte att det fanns olika. Läkaren som vi pratade med sist visste inte att vi hade tabletter med en annan styrka än det hon hade tänkt sig hemma hos oss. Det hela hade förstås möjligen kunnat undvikas om det hade funnits lite mer kontinuitet och kontroll över Majkens journal. Om det hade varit samma läkare som skrev ut 4 mg-tabletterna som 1 mg-tabletterna hade det kanske kunnat undvikas, jag vet inte. Kanske inte går att hitta en skyldig här utan bara försöka genomlida och sedan förtränga att det har hänt. Men var så säker, jag kommer från och med nu alltid hålla koll på doser och mängder när det kommer till medicinering. Jag får ta kontroll över det också, det går inte att lita på att någon annan gör det. 
 
Majken, min Majken, förlåt mig snälla du! Lova att du inte blir mer sjuk av detta misstag! En sak är säker: jag förlåter aldrig mig själv.
 
 
 
#1 - - Kajsa :

Kram på dig fina du!
Förstår att det är svårt att inte klandra sig själv, men det kunde ha hänt vem som helst.
Det är ju viktigt att ordinationerna till er inte bara står i antal tabletter utan även styrka..
Alla gör misstag. Alla föräldrar och alla i sjukvården, tyvärr. Du är fortfarande den bästa mamman Majken någonsin skulle kunna ha. Glöm inte det. 💕

Svar: Tack för dessa fina ord! Det värmer när det känns förtvivlat!
Majken, min Majken

Till top