Majken, min Majken

Hösten 2014 fick Majken diagnosen akut lymfatisk leukemi och livet blir aldrig någonsin detsamma igen...

En härlig dag!

Underhållsfas 1 ALL, Majken, Siggesta gård, barncancer, blogg, bra dag, hästar, leukemi Permalink0
Det har varit en riktigt bra dag. Majken äter visserligen dåligt, jag gissar att hon mår illa av den senaste kuren cytosar utan att hon riktigt kan uttrycka det, och hon haltar lite när hon går, men förutom maten och benet mår hon väldigt bra och är sig själv på alla sätt. 
 
Vi har varit i ett stall och tittat och klappat på hästar och det tyckte hon var fantastiskt roligt. Hon älskar när vi gör saker som hon kan följa med på. Det är så mycket som händer som hon inte kan följa med på för att hon är för dålig eller för infektionskänslig, som att åka till badhuset eller gå på kalas eller bio. Samtidigt kan vi inte förvägra de andra barnen att göra roliga saker, de kan ju inte behöva sitta hemma jämt, det är ju inte de som är sjuka så det vore inte rätt mot dem. Så de gör ibland saker, åker iväg och upplever något, men inte Majken, hon är hemma. Sådant märker hon hur vi än försöker att inte göra väsen av det och det är klart att hon blir ledsen och känner sig utanför. Det händer ju inte alltför ofta som tur är, vi vill ju göra allt för att skydda henne och för att hon ska slippa vara ledsen ovanpå allt annat. Ibland måste det bli så ändå hur vi än försöker. 
 
Men idag var inte en sådan dag. Idag gjorde vi nånting allihop som hon i allra högsta grad kunde vara med på och som hon tyckte var väldigt mysigt. Synd att det var så himla kallt så att vi inte kunde vara ute på gården nån längre stund. Inne i stallet gick det bra, men utanför kändes det som en av årets kallaste dagar och inget barn var särskilt förnöjt. Tur att jag hade tagit på mig tjocka vinterjackan trots att jag egentligen precis tvättat och hängt undan den för säsongen. Så är det alltid i mars så varför förvånas? :)
 
Även hemma har Majken varit en solstråle. Hon mår bra och det är som att hon får extra energi av att må så bra, nästan att hon knappt vet vad hon ska göra med sig själv. Hon har mått dåligt så länge nu, haft fruktansvärt ont i magen, haft feber, fått starka mediciner, tagit många, många tabletter, varit på sjukhus alltför mycket. Jag tror att nu när det där har släppt lite då får hon utlopp för en massa uppdämd energi. Hon har lekt så mycket idag med sina fina leksaker. Jag har nästan inte vågat titta på henne ibland för jag är rädd att störa henne och jag vill inte förstöra det här ögonblicket för henne. Hon kunde inte gå och lägga sig med de andra, hon ville bara vara uppe och fortsätta leka. Ta igen för förlorad tid kanske. Det fick hon förstås, det går inte att säga nej till det och det gör mig så lycklig att se henne må bra. Sedan somnade hon skönt på soffan igen. 
 
Majken mår bra och äter jordgubbar. Hon skiner som en sol.
 
Det märks också så väl på hela familjen att hon mår bättre. Barnen kan leka med henne igen och inte bara hålla sig undan för att hon mår dåligt. De leker och leker och leker, kramas och kramas - underbart att se! Och här hemma blir det mer av en vanlig vardag med vi vuxna som städar och lagar mat, handlar och tvättar. Istället för två stressade individer som gör sitt bästa för att hålla allt flytande i de andra barnens liv och hem, samtidigt som vi vårdar en patient, vår egen allvarligt sjuka dotter. På gränsen till nervsammanbrott konstant. Det är svårt när det är som värst, men det är härligt och enkelt när det är bra och vi uppskattar det enkla nåt så vansinnigt mycket numera. Hoppas vi tar det med oss för alltid även efter denna hemska sjukdomstid.
 
 
Våra fina tjejer, tillsammans igen.
 
Majken, min Majken, nu har vi det bra lite till. Vi hämtar andan och tar vara på varandra dessa dagar. Så vi orkar lite till när det blåser hårdare stormar. 
 
 
Till top