Att bara genomlida dagarna...
Till slut fick vi upp henne, klädde på och satte in henne i bilen. För nu ska vi äntligen få lite semester. Hur det nu blir... Förmodligen inte som vi tänkt oss, det blir det så sällan numera. Vi gör det bästa av vad vi kan göra så får vi se hur det blir sen. Inga glada miner just nu, hon är väldigt plågad hela tiden. Men kanske det vänder med lite miljöombyte.
En gång på sjukhuset träffade vi en 14-årig flicka med samma diagnos som Majken, ALL. Hon var på sista året av behandlingen och hade tjockt mörkt hår. Hon beskrev det som att vincristin gör så att det kryper i hela kroppen och det enda hon kunde göra var att ligga på soffan hela dagarna efter en kur. Kanske är det så det känns även för Majken, det är svårt att säga när hon inte kan eller ens vill försöka beskriva det själv. Hon bara ligger där och liksom genomlider dagarna tills det onda är över.
Majken, min Majken, nu vänder det snart! Vi är framme hos mormor och morfar och det gör nog under för viljan och orken. Jag hoppas det nåt så innerligt så det kan du aldrig tro.