Så många dagar...
Så många dagar bara går i den här barncancerbubblan. Dagarna avlöser varandra, en del bra dagar och en hel del kriser däremellan. Majken är inne i en intensiv behandlingsfas och hon blir påverkad både fysiskt och psykiskt. Och vi runt omkring henne påverkas också av all oro, att hon är rädd, att hon är ledsen, att hon mår dåligt, att hon har ont, att det går upp och att det går ner och att man aldrig vet hur det är och hur det ska gå. Hur våra andra barn påverkas orkar jag inte ens tänka på.
Majken en av de många dåliga dagarna den sista tiden, vrider sig av plågsam smärta i magen och bara kvider "ajajaj". Det finns inget vi kan göra, ingen medicin som kan lindra, det är bara att härda ut.
Vi har varit i den här barncancerbubblan i fyra månader nu och det är fortfarande lika ofattbart att det här händer. Det har varit svårt att sätta ord på allt sista tiden. Det har liksom inte gått, det finns ibland inget att säga.
Men nu har de senaste dagarnas händelser fått bägaren att rinna över. Nu måste jag skriva av mig och dela vår historia. Det förtjänar en egen rubrik, ett eget stycke i våra liv. Majken, min Majken, din vård är det viktigaste just nu, det finns inget annat.